Kategorier
Bag in Box Fynd! Italien Röda viner Spanien Tapas

En kompromisslös tapasafton i härliga vänners lag

Rocca di Montemassi, Italien, Sangiovese, 2010

Salice Salentino Riserva, Italien, 2006

Navajas Crianza, Spanien, Rioja, 2008

Söndag eftermiddag och jag sitter energilös i soffan framför TVn. Inte nog med att det blev sent i går, det blev ett par stora glas gott också, och på det släpade jag mig till gymmet idag. Skam den som ger sig!

Men igår var jag desto piggare och hade det desto trevligare. Efter en ganska lugn dag hemma med endast lite piff och en handling på Ica på schemat ramlade våra nyfunna vänner nerför backen in på en hyfsat spontan och oplanerat tapasafton. Vi hade med oss några rätter var och planen var att förbereda det hela tillsammans. Och det gjorde vi. Samtliga vuxna och barn hjälpte til på sitt egena sätt och det hela blev en riktigt trevlig aktivitet. Bland rätterna som tillagades fanns tunt skuren ugnsstekt lamrostbiff, ugnsbakade dadlar inrullade i ekologisk bacon, quesadillas med parmaskinka, chevre honung och jalapenjos, vitlök och chilimarinerade stekta räkor, marinerade kycklingvingar, ugnsrostade paprikor med philadelphia, basilika och persiljekräm, kidneybönröra samt meolnskivor inlindade i parmaskinska. MUMS! till detta serverades även nybakt tyskt lantbröd och två sorters oljor att dippa detta i. Dena ena oljan var Bengt Frithioffsons spanska kryddiga och aromatiska olivolja medans den andra var en olja jag köpte med mig från Kroatien och som rankats till topp 15 i världen på olivoljeskalan. Och vilken olja!! Mamma mia. Stackars Bengts aromatiska olivolja hamnade verkligen i skym undan.

Under tillagningen drack de andra en blandning av spanska öl medans jag smuttade på en nyinköpt box:

Rocca di Montemassi, Italien, Sangiovese, 2010 (4586) 239 kr

Systembolaget.se beskriver vinet såhär:

Fruktig smak med inslag av mörka körsbär, lakrits, kryddor och vanilj.  

Och Aftonbladet  sa såhär samt delade ut hela 5 plus:

I topp bland boxarna. Här bjuds läckra inslag av plommon, körsbär, örter och bigarråer med liten strävhet och god balans. Uppstramande syra bidrar till en elegant och fräsch helhet. Perfekt till stora festen, gärna till rätter av både ljust och mörkt kött. Gjort av druvan sangiovese från området Maremma i Toscana.

Då jag är från Göteborg får även Götebogrspostens utslag vara med. Så här sa de medans de delade ut 5 fyrar:

Ren och snygg sangiovese med drag av mogna körsbär och plommon. Lång och angenäm eftersmak. Håller för den bästa av kötträtter från det florentiska köket. Faktiskt lite för bra för att vara ett boxvin.

När jag prövade vinet själv noterade jag en ganska rejäl och lite kantig smak av mörka körsbär samt en tydlig smak av saltlaktits. Första munnen var överväldigande, och det var nog saltlakritssmaken som tog en på sängen där. Men efter några slurkar var det ett riktigt trevligt vin som växte med varje mun. Den här boxen ser jag verkligen fram emot att få lära känna, speciellt då det är lamm idag igen på menyn. Mitt betyg blir nog 3,5 gnistrande tiaror av den moderna varianten, men vem vet, i slutet på lådan kanske ytterligare en lyxig huvudbonad dyker upp eller iallafall lite ringar och örhängen 🙂

När vi så satte oss till bords korkade vi upp den flaska vilken aftonbladet varmt rekomenderat till tapas och som till min förvåning fanns på hyllan på Lerums systembolag:

Salice Salentino Riserva, Italien, negroamaro, 2006, (7570) 69 kr

Systembolaget beskriver vinet sähär:

Mogen, kryddig smak med inslag av fat, torkad frukt, tobak, kanel och läder. 

Aftonbladet som fick mig att köpa hem pavan sålde in den såhär samtidigt som fyra plus delades ut:

Syditalienskt rött i mogen stil. Doften är rödbärig med toner av nypon och kanel. Smaken är mjuk av söta körsbär, kryddor och plommon.

Både jag och Tommie reagerade direkt på den tydliga lädersmaken. Den var i första munnen helt dominerande. I de effterföljande munnarna, och det blev ett par, kom tobak och jorden fram för att sedan efterföljas av syltade svarta körsbär och plommon. Så en mix av de två beskrivningarna tycker jag att jag hittade. Och vilket härligt vin till tapas. Det passade otroligt bra till både lamm, dadlar, kidneybönröra. Och för det priset, 69 kr, Bingo! Visst kändes det att det inte hade allt det som många viner över 90 kr har, men å andra sidan hade det mycket som flera av de saknar. Finns kvalisorter i alla prisklasser.

Det här vinet kommer jag definitivt att bjuda på igen. Kanske är det bara värt 3,5 damkronor, men jag säger 4 då vi hade otroligt trevligt och då priset är gentilt.

När så denna flaska tömts var det dags för en kompletterande pava som en av damerna på Lerums systembolag rekomenderat:

Navajas Crianza, Spanien Rioja, 2008, (22652) 76 kr

Systembolagets beskrivning:

Kryddig, utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, dill, tobak och vanilj. 

Det är inte ofta jag ryggar tillbaka när man inmundigar ett vin i 76 kr klassen, men här gjorde jag faktiskt det, och ganska så rejält också. Jag vet med mig att spanska viner, och då framförallt viner från Rioja, inte är favoriter hos mig, så det kanske var lite dumstridigt av mig att ta med en hem, men jag hade hoppats på lite av en aha upplevelse. Damen på systemet beskrev det som en klassiker som man kunde lita på, och jag tänkte at det då kanske inte kunde gå så fel. Men det gjorde det tyvärr  inte. Inte hos någon av oss. Dillkaraktären var påtaglig. och om det är en go smak, nje, det tycker jag inte. Sen var det en hel näve sura tanniner son drog ihop läpparna som att kroppen själv försökte tala om att inga fler munnar skulle in. Och det får man väl anse vara ett negativt tecken.

Bland kritikerna hittar man 5 hjärtan ifrån ICA kuriren,  3 stjärnor från allt om mat, 2 plus från dagens nyheter och 1 likhetstecken från Dagens nyheter. Spridda skurar med andra ord, och knappats något som jag till bakgrund av detta skulle kalla en klassiker som alltid går hem. Nej, bakläxa till Lerums systembolag och 1 huvudbonad från Buttericks i betyg.

Kategorier
Bag in Box Ett måste i vinhyllan Frankrike Fynd! Skaldjur Sydafrika Vita viner

Kräftskivan 2011

Tre Apor

La Gascogne par Alain Brumont, Frankrike,  Gros Manseng-Sauvignon

Nej nu är det på tiden att jag tar tag i min älskade vindagbok igen. Dels för att jag nu äntligen kan dricka vin igen, och det har jag gjort också, men framför allt för att jag redan har glömt vilka dessa viner var, om de var nått å ha och vad de eventuellt skulle ha passat till. Och det var ju egentligen anledningen till att jag började skriva här. Så bättring på fronten utlovas tillsammans med en hejdlös massa härliga viner. Skål för det!

Och vad kan vara bättre än att börja med en hederlig kräftskiva och en genomgång av vad som dracks till den. Med många härliga vänner på plats var buden många, och det var både ytterst angenäma val och helt horribla. Jag tar upp båda så att vi vet vad vi ska ta och vad vi ska undvika.

Då man alltid bäst kommer ihåg vad man läste sist så tar vi varningen med en gång. Håll i er.

I köket lämnades nämligen en tämligen anskrämlig box med både bild och namnet ”Tre Apor”. En ny box i köket är alltid svår att låta bli även om det inte är ens egen, så glad i hatten och sugen på nyheter tog jag mig ett glas. Men HU!! Nej ärligt talat. En sötsliskig vätska jag skulle gissa var melass om jag inte visste bättre trängde in i munnen och skrämde helt ihjäl de lökar som där satt å väntade på nått gott. Mamma! Den vätskan gick rakt in å rakt ut ur både min å min fästmans mun. Och det är inte ofta. Skulle nästan säga aldrig.

Systembolagets beskrivning är följande

Tre Apor, Vitt vin, Halvtorrt, druvigt & blommigt (5921) 149kr

Doft: Nej det brydde de sig visst inte om att nämna

Smak: Halvtorr, druvig smak med inslag av persika, honung och mandarin. 

På vinkatten.se där man kan se vad en hel del tyckare tycker om saker å ting kan man se att fler med mig höjer ett varningens finger – eller i mitt fall hela handen. Allt om mat ger den 2 bleka stjärnor medans Göteborgsposten klingar an lite redig Göteborgshumor med följande recension:

Den av er apor som gjort vinet tar ett steg framåt. Nu! Annars blir det buren för alla tre.

Och med det delades en fyr ut.

Men nog med tid slösad på otrevligheter. Nu går vi över till det otroligt goda som mitt val hade landat på.

Då jag med Linn på armen har lite svårt att bära hem större mängder gott var jag smart nog att svänga in på systemet där min granne jobbar. Tillsammans tog vi fram en smarrig lista som jag sedan betalade och som han sedan kör hem.  *Har sagt det förr och säger det igen, vi har världens bästa grannar*. Då jag alltid är sugen på nya godheter och då jag helt har tappat nyckeln till min vinbank i huvudet så kollade jag vad grannen/systembolaget hade att rekomendera. Han dök raskt ner i en hylla och plockade fram en trevlig flaska som han var helt säker på att jag skulle gilla. Mycket praktiskt när mannen bakom disken även vet vilken smak man har. *Kärlek*

Flaskan i fråga:

La Gascogne par Alain Brumont, Frankrike,  Gros Manseng-Sauvignon, 2010 (2882) 79kr

Tasteline.com och jag har inte alltid samma åsikter om saker och ting, men här är vi helt klart på samma sida:

Fynd! Druvorna är gros manseng och sauvignon blanc, en ganska udda blandning vilket resulterar i blommig, nyanserad doft med inslag av persika och fläder. Läskande smakrikedom av nektarin, krusbär, citrus, nässlor och passande bitterhet. Helt enkelt fantastiskt gott! Bondsonen Alain Brumont har alltid haft sin egen uppfattning om hur vinodling ska bedrivas. Det slutade med att han lämnade familjegården och började köpa upp, för de flesta, värdelös mark på åsarnas sluttningar i sydvästra Frankrike. Under årens lopp har han skapat sig ett berömt namn och satt viner som Château Montus och Château Bouscassé på världskartan. Alain Brumonts billigare viner, som de i La Gascogne-serien är till synes mycket imponerande och välgjorda av spännande druvor. Börja med att prova detta.

Ja vad ska man säga. Börja med att prova detta. Absolut! Och jag tänker inom kort ha gått igenom samtliga viner från denna producent. Madre!!

Bara för att lägga till lite extra krydda så delar jag med mig av följande information vilken jag hittade på Vinsmakaren.nu. informationen är ang. årgången 2008, men vem bryr sig 🙂

Ett dryga 30-tal av Sveriges ledande vinskribenter röstade fram vinet som årets bästa ”VITA VINARE” för 2009 på uppdrag åt tidningen ”Allt om Vin” (nr 1 2010).

Då det var kräftskiva så drack jag den här till just kräftor. Och vilken mix. Kastar alla andra viner jag tidigare druckit till skalklädda godingar åt sidan. Mamma har en ny favorit 🙂 Så här håller vi inte tillbaka. Fyra kristallklara Lady Di tiaror med tillhörande krimskrams vilket poppar upp betyget till 4,5. Den här flaskan måste man bara ha hemma. Och för det priset. Pfff. Köp en hel låda!

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Fynd! Italien Recept Röda viner

Ett vin som verkligen borde uppfylla Allas Hjärtan…

Rocca di Montemassi, Italien, 2007

Alla Hjärtans Dag. Denna dag i kommersens tecken som så många föraktar, delvis även jag. Men om man hoppar över allt det onödiga och stressiga så är det egentligen en extra dag då vi tänker lite extra på varann, och det är väl egentligen inte fel.

Här i hemmet planerade vi att måndagsmysa lite extra med en god middag, och för inspiration sökte jag på internet på ”recept alla hjärtans dag”. Ett av de översta svaren i Google var en sida från SvD där flera härliga recept presenterades. Marinerad och fylld fläskfile, gratinerad hummer… Mitt val föll dock på en parmesanfylld kycklingfilé  serverad till kokt risoni som rörts ner med babyspenat som frästs med vitlök och pinjenötter. Mums!

I receptet fanns en länk till tasteline.se som tog mig till en och nästan tokigt rejäl vinlista där viner av  alla modeller och prisklasser radades upp som tänkbara makar tlil den valda rätten. Då jag ändå inte får dricka mer än ett halvt glas vin så valde jag att vandra ner till de mer prisvärda vinerna under 100-lappen, och där föll mitt val på ett vin med en lovande beskrivning.

Rocca di Montemassi, Italien, 2007 (2523) 86kr

Beskrivningen som fick mig på fall var följande:

Ett superköp! Stor koncentration och struktur i både doft och smak, färska örter, bigarråer, svarta vinbär och salt lakrits samsas med tobak och kaffe. Vinet bjuder anmärkningsvärd koncentration till lågt pris och är med andra ord ett lämpligt alternativ till stora middagsbjudningar. Druvblandningen består framförallt av sangiovese och därtill cabernet sauvignon och merlot.

Utan att komma ihåg beskrivningen som getts av smakerna trevade jag mig fram till mörka syltade bär, ek, rök , charkuterier samt peppar. Vitpeppar till och med. Men sen var det en smak som jag bara inte kunde identifiera. Efter att ha läst beskrivningen ovan var det dock självklart vart det var. Saltlakrits!

Billigtvin.bloggspot.se berättar att Göteborgsposten delat ut hela fyra fyrar till det aktuella vinet samt att Aftonbladet tagit i från tårna och slått till med full pott. Författaren själv ger följande beskrivning:

Alltså finner jag en till en början en ganska påträngande fatdoft, som döljer det mesta av frukten som finns därunder. Smaken – ja, helt OK men inget som får mig att brista ut i lovsång där jag pysslar i köket. Men om jag ska vara ärlig blir jag alltmer vänligt inställd ju längre kvällen lider och nivån i flaskan sjunker. Ett vin som har tillräckligt med stuns och volym för att man ska vilja ha mer, och som fungerar bättre med den smakrika lasagnen än på egen hand. Ekdoften och fatsmaken sjunker undan och frukten blir mer framträdande.

Själv tycker jag att vinet visst var en liten bit magiskt, och för den givna prislappen smått fantastiskt. Visst är jag utsvulten på vinsmaker, men ett bra vin är ändå alltid ett bra vin. Mmmm…. Jag njöt till fullo av mitt halva glas, och likt beskrivningen ovan säger att vinet passar prima till lasagne så passande den helt underbart till vår parmesankyckling och risonifräs. Vilken fullträff!! Det är sånna här stunder som gör att jag fortfarande har hoppet uppe om ett liv i njutningens tecken och ett inre Nirvana. Längtar tills jag kan dricka mer!

Betyg: 4 påkostade sessanhuvudbonader dekorerade med precis rätt mängd vulgära stenar. Med priset i åtanke så blir det nästan fler.  Iallafall ett par tre accessoarer…

Kategorier
Italien Prisvärd Röda viner

Världens bästa grannar!

Langhe Nebbiolo, Italien, 2008

Vintern håller i sig, och det har nu gått 5 månader sedan jag kunde njuta av ett rejält glas rött, och sedan 2-3 sådana till. Jag håller mig vid liv med ett eller annat halvglas vid festliga tillfällen, men i övrigt är det bara Schweppes tonic med lime som gäller. Bättre än mycket annat, men för en livsnjutare är den här tiden prövande. Då är det tur att man från helt oväntade håll får härliga upplevelser.

Det var en lördag för några veckor sedan, en sån där pysslar lördag när städning, sortering och annat husligt stod på schemat. Tommie hade träffat på Lars i grannhuset i samband med skottningen av gården, och då vi inte umgåtts mer med dem sen de flyttade in ett par månader tidigare än ett par strökonversationer och en snabb kaffevisit en kväll,  bjödhan in dem på en eftermiddagsfika. De skulle till Ikea, men kom gärna in när de kom hem. Jag som var på ett väldigt pysslarhumör bestämde mig för att baka en kaka  när jag ändå stod och förberedde maten, chilli och vitlöksmarinerad fläskfile.

kl.18 ramlade Lars och Linda in, trötta men nöjda efter sitt Ikea besök. De slog sig ner med varsin kopp kaffe och rejäla bitar kaka och vi började prata. Och vi fortsatte. När kaffet var slut tog Tommie fram öl till Lars och jag serverade Linda av en sedan tidigare öppnad flaska rött. Vi fortsatte och umgås, och det var inte förrän vi alla började känna oss lite hungriga som vi upptäckte att klockan var 21:30. Vi hade fläskfile som legat framme, så den lagades till medan grannarna hämtade extra potatis och mera vin då vårt basförråd var skralt, och snart satt vi alla och avnjöt en spontan middag med klyftpotatis och fläskfile, trots att klockan var över 22. Världens bästa grannar, som förresten båda har världens bästa ”grannjobb”  nämligen butikschefer på systembolaget,  hade fyllt våra glas med en Italienare som skulle passa, och det vill jag lova att den gjorde!

Langhe Nebbiolo, Italien, 2008, 139 kr (74669)

Ett lite lättare vin som ändå bjöd på bra fyllighet och syra, även om den var lite svår att urskilja mellan all vitlök i fläskfilen =).

Enjoywine.se ger följande beskrivning av vinet:

Doft: Medelstor, hallonfruktig doft med karaktär av lakrits, mörka körsbär, violer och fat.

Smak: Torr med balanserad till frisk syra, strama tanniner och medelfyllig kropp. Smak av mörka bär, körsbärskärnor, violer med stram avslutning.

Jag håller helt med även om just körsbärskärnor inte är något som jag personligen ofta smaskar på.

Finare viner. se har blandat in sitt eget tyckande i recensionen nedan och säger så här:

Vinet gör en rätt oansenlig entré i munnen – lättviktig och småtrevligt syrlig med aning av kartighet och små, lätta tanniner. Bärsaftigt med liten kryddighet, fortfarande lite spretigt i presentationen. Efter sväljet samlar smaken ihop sig, biter ifrån med sina lingonsyror och hittar oväntad intensitet och längd. Detta är verkligen inte märkvärdigt, men ändå öppet, rent och gott eftersom det inte ger sig ut för att vara mer än det är. Absolut ingen mini-barolo, alltså.

Winesandspirits.se är lite mer generösa i sin bedömning, och jag håller nog med lite mera här än med föregående talare:

Doft: Härligt nyanserad av kryddig örtighet. Fatkaraktär med lätt fruktighet, sötlakrits och körsbärstoner som avslutas av mjuk lavendel.

Smak: Tydlig fatkaraktär, som följs av en lätt kryddighet. Tydlig läderton med bärigt avslut av körsbär. Inslag av kakao, sötlakrits, viol och örter. Lång i eftersmaken med mjuka tanniner.

Lagring: Vinner inte på lagring, utan jag tycker att man skall dricka det nu.

Passar till: Som dem flesta Italienska viner, en tallrik med ostar och lufttorkad skinka.

Serveringstemperatur: 15-17 grader

Mitt betyg: DDDD+

Mitt betyg blir någonstanns mitt emellan då jag delar ut 3 mycket glittrande tiaror som alla hade passat in på Nobelfesten med armband som tillbehör som extra plus. Man ska hålla i minnet att vi hade en helt otroligt trevlig spontanafton i nya vänners lag, men som Linda poängterade, ett mycket trevligt vin med bra syra som ypperligt passade till både sällskapet och måltiden. Lite lättare viner som passar till parmaskinka och vitare kött tycker jag är svårt att hitta, men den här kan jag verkligen rekomendera. Både ett vin och en kväll värda att minnas!

Kategorier
Australien Bag in Box Fynd! Röda viner

Uppehåll med små inslag av oerhört efterlängtade intag

Hidden Rock, Australien, petite verdot Cabernet Sauvignon

Det var längesedan jag skrev ett inlägg här nu, och jag förstår om det misstänkts att det antingen gått käpp rätt utför för mig och mitt vindrickande eller om jag helt styrt om till en linje utan nöjen, vin och  livets övriga goda. Sanningen är mera åt det senare hållet -oväntat nog- men inte av anledningen att jag tappat tron på min religon utan att jag helt enkelt håller på att värva ytterligare en anhängare, fast i litet format. Jag har därför under en period av 5 månader fått byta mitt annars så älskade alias ”Lyxdama” till ett mera passande ”Den gravida kvinnan”.

Men. Då jag är en kvinna som förespråkar sans och balans samt konstant livsnjutning så har jag faktiskt under den gångna perioden unnat mig en vinprovning och några få halva glas njutning vid festliga tillfällen, och nu senast bestod det halva glaset av ett rött vilket också presenterades på den senaste vinprovningen. Och då det är ett fantastiskt vin för sin prisklass, så måste det naturligtvis få sin plats här!

På systemets hemsida föreslår man att vinet serveras till inte för kraftigt grillade kötträtter eller som pratvin. Jag valde senast att låta det slinka ner i kvinnligt sällskap till en spännande lasagne.

Hidden Rock, Australien, Petit Verdot Cabernet Sauvignon (12174) 56/179 kr

Att priset föreslås i två varianter beror på att det både finns på flaska och i box, och när så här bra grejer finns i storpack ser jag ingen anledning att handla hem endast en liten mängd. För mycket av det goda kan ju bli underbart!

På Tre koronor vin:s vinprovning i November 2010 berätta Thorbjörn Berner, om jag kommer ihåg rätt, att det här vinet härstammar från en producent som mer än gärna ville in på den svenska marknaden, men då Systembolaget inte accepterade hans billigare viner gjorde han det enda som återstod att göra. Han packade in ett av sina finare viner i box och försökte förhandla fram ett lite högre boxpris.  Då Systemet är det närmaste till Gud här i Sverige hamnade dock priset till slut på en summa av 179kr för tre liter av ett vin som utomlands kostar mycket mer. Då det i Sverige inte finns andra vägar än att acceptera Systemets vilja så har vi nu ett riktigt bra vin i stor förpackning till ett oerhört bra pris. Och Thorbjörns egen beskrivning av vinet:

Doft: Stor, ung och kryddig med karaktär av peppar, svarta vinbär, körsbär och örter.

Smak: Fylligt och fruktig smak av körsbär, örter, svarta vinbär och rostat kaffe med en balanserad syra och mjuka tanniner.

Och vad mer kan man säga när det är Thorbjörn som beskriver. Jag håller helt med och kunde faktiskt helt själv plocka ut samtliga smaker med undantag för örterna. Jag hittade nog mer lite lakrits och vanilj. Är det örter?

Men jag var inte ensam! Systembolaget.se säger såhär:

Doft: Ungdomlig, fruktig doft med inslag av mörka bär, gräs och lakrits.

Smak: Ungdomlig, fruktig, aningen syltig smak med inslag av mörka bär, lakrits och vanilj.

Så jag var inte helt fel ute, även om man sällan kan vara det. Den gravida kvinnan delar iallafall ut tre oerhört starkt glittrande prinsesskronor i sann 2011 stil. Det här kommer många av mina gäster att få avnjuta, och de som redan haft nöjet är alla lika härligt överaskade över att något så gott finns för så billig peng.

Kategorier
Resmål Resturang / Bartips USA

New york dag 2

Den 2a september 2010, Tommies födelsedag, och vi vaknade utvilade vid ca 06:30 i New York. Det kändes som en film och ingen av oss kunde tro att det var sant. Då vi båda var supertaggade hoppade vi upp och gjorde oss iordning. Då Starbucks låg vägg i vägg med hotellet och då de erbjöd gratis internet kändes det bra att starta dagen där. Varsin kaffe och grillad pannini senare gav vi oss av in till stan.

Då vi bodde invid den norra delen av central park bestämde vi oss för att promenera genom parken. Solen var stekande trots att klockan bara var 09, och det skulle bli ytterligare en supersvettig dag. Härligt! Efter ca 2 timmars rummlande i parken hade vi på nått sätt lyckats gå vilse flera gånger, och vi fick till slut nog och letade oss fram till parallelgatan till parken. Den vägen ledde oss sedan till Apple store vilket var vårt nästa mål.

Den stora glaskuben var lika sval och underlig som den såg ut. Kändes lite som sin egen planet. Vi tittade runt lite, men då vi inte ville släpa på en iPad, än, fick det vänta. Från Appelstore vandrade vi vidare till Gucci, the Trump building mm mm. De fantastiska vyerna avlöste varandra, och det hela kändes lite som månvandringen. När hungern sedan krävde sitt tittade vi i planeringsblocket efter ett passande restaurangtips och vårt val föll på The Burger joint in the meridian. New yorks best burgers. Upp till bevis!

Det tog oss längre än vi trodde att hitta the Meridian, och väl där inne hittade vi då rakt inte nått hamburgerställe. Den stilfulla foajén med skyhögt till taket såg ut att vara så långt ifrån en hamburgerbar man kunde komma, men efter att ha frågat en vakt som noterat våra vilsna uttryck fick vi en hänvisning mot den tungt draperade väggen på andra sidan rummet. Jaha? En vägg. Vad betydde det. Plötsligt åkte dock de tunga draperierna åt sidan och en dam slank ut. Draperiet stängdes tungt bakom henne. Okej…? Vi gick fram och slungade undan skynket, och visst! Där bakom surrade en neonskylt i form av en hamburgare, och en smal korridor ledde oss vidare. Väl runt hörnet var det dock som en helt annan värld öppnade sig. Narnia släng dig i väggen!

I en lokal med rätt många platser, ganska mycket folk och klotter på väggarna fanns en liten köksmonter med tre stressade personer och en grillbänk. På en skiva av kartong kunde man läsa menyn som skrivits i hast med blyerts: burgers,  burgers with cheese. På en annan skiva fick man anvisningar om hur man beställde. Order your burger with or without cheese, order fries and or drink. Pay. Enkelt och rätt fram, så vi gjorde enligt anvisningarna och beställde  burgers with cheese. Och diet coke.  2 min senare satt vi i ett av de tre båsen som fanns att tillgå och avnjöt vad som verkligen måste ha varit världens bästa hamburgare. Sicken grej!! Då vår dozen Apple group tour som jag bokat började endast 20 min senare fanns det dock ingen tid att spilla genom att Sitta å njuta, utan vi fick rusa vidare, slänga oss i en taxi och prick kl. 13 hoppa ut vid samlingsplatsen i Greenwhich village. Vi hann!

Touren tog oss genom greenwhich village, soho, South East seaport, ground zero, wallstreet och en hel del andra ställen. Vår guide Jimmy var en riktig karaktär och gav oss information som vi aldrig annars hade funnit ut och som van presenterade sina berättelser med inlevelse och passion. Hur bra som helst! Att vi sedan avslutade det hela med att ta en drink på en helt otippad sylta i chinatown gjorde det hela ännu häftigare. Här fick vi chans å mingla med de andra i gruppen samt ägaren av The real New Yorker Tours. Jag hade spillt informationen om att det var Tommies födelsedag, och innan vi visste ordet av hade både guiden och den lilla kinesiskan bakom disken tryckt i min prins shots av wild turkey och ett antal öl. Jag var dock inte långt efter med undantag för shotsen. Innan jag visste ordet av hade dock jag också dragit en shot av detta  urläskiga dryckjom, men som tur var varade eftersmaken bara till nästa öl, så jag överlevde. Lite lyckligare och lite mer rund under fossingen än innan.

Bredvid oss i baren satt ett Kanadensiskt par, något yngre än vi, som också hade gått med på touren. Vi började prata, och innan vi visste ordet av hade samtliga andra gått hem och vi var ensamma kvar med paret och guiden Jimmy. Vi var hungriga så han tipsade om en restaurang runt hörnet som skulle ha riktigt bra mat. Jag är inte säker på att vi hittade rätt restaurang, men samtliga rätter som vi beställde in smakade helt magiskt. Nästan, men bara nästan lika bra som i Hongkong. Det var iallafall väldigt gott och väldigt trevligt. Paret var på samma nivå som vi, och bättre blev det för varje öl 🙂

Efter maten promenerade vi genom chinatown och tillbaka till Wall street. Då jag kom på att jag läst om en Roof top bar som skulle vara riktigt bra, så föreslog jag detta för gänget som genast var på. Vi tog en taxi och inom 10 min var vi där. Vi åkte upp med hissen, och kom snart ut på en coolt inredd våning med gungande musik. Det var ett gäng där, men då lokalen var stor kändes det endast som ett fåtal. Alla var asiater i affärskläder. Vi gick runt och spanadepå den helt otroliga utsikten genom de stora panoramafönstren. New York by night slösar säkert en hel del energi, något jag är emot, men vyn av staden upplyst i natten var slående.

Vi köpte varsitt glas och slog oss ner. Vi hade nog väntat oss mer öppna ytor från en roof top bar, men det dög. Det var inte förrän herrarna varit på just herrarnas som vi hittade den något iögonfallande rulltrappan och skylten roof top djungel som  vi fattade att vi inte helt var uppe än. Väl uppe för rulltrappan. Wow!! Groovy tunes, palmer, folk i mängder och ljusen från de alldeles intilliggande skyskraperna, bland annat empire state building, gjorde det hela till en fantastisk venue. Vilken utsikt!! Vi hängde här ett tag och hade kanontrevligt, men då vårt sällskap just anlänt till New York samma dag och vi fortfarande var på Sverigetid så var alla ganska trötta. Efter ca en timme kramades vi hej då och tog en taxi hem, vart par för sig.

Det var med lyckliga leenden och smått trötta fötter som vi somnade den kvällen. Magiskt.

Kategorier
Uncategorized

New York New York!!

Efter att slutligen ha Lyckats somna natten till onsdagen, alla fjärilar i magen till trots, ringde alarmet ilsket 03:30. Jag släpade mig in i duschen och tog en välbehövd lång dusch. 04:00 var jag som ny, och det var dags att väcka en ovetandes Tommie. Det var under trotsig blick och utdragna suckanden som jag till slut lyckades få honom att inse att jag inte skojade när jag milt strök han över håret och meddelade i skrämmande pigg ton att det var dags att gå upp, för nu började min present till honom. Det var först ca 45 min senare när hans syster svängde in på gården efter sin tidningsrunda som jag tror poletten verkligen trillade ner och han insåg att allt han planerat för de närmaste dagarna inte skulle hända och att han var den ende som inte visste om att det var så. Innan vi gav oss av efter en frukost på stående fot bestående av grova frallor, kaffe och juice fick han kontrollera sin väska som jag packat i smyg så att han kände sig bekväm med innehållet.

Vi tog härskogsvägen till flygplatsen, så att viskulle flyga tror jag han hängde med på rätt tidigt. Utmanande frågor haglade stundvis från baksätet, men både jag och Sandra lyckades stå emot felsägningar relativt bra, och Tommie var fortfarande helt ovetandes vart vi skulle när rullade in våra väskor i utrikesterminalen vid 05:40. Härskogsvägens mörka ensliga vägar var en skarp kontrast till den fullkomligt bubblande, pulserande värld som mötte oss inne i terminalen. Vi var verkligen inte de enda som var uppe och skulle iväg denna morgon. Kön till incheckningen var dock relativt kort, och tommie satte snällt på sig sina hörlurar som tillfrågad, och smygtittade inte ens vart planet vi checkade in på skulle gå. Killen i Brussel airlines montern blev lika exalterad son jag när han på frågan om vad Tommie gjorde fick veta att han var kidnappad och att han inte hade en aning om destinationen. Vilken grej, sa han och nästan hoppade upp å ner på stället.

Kön in till själva gatena var dock längre. Bra engagemang från personalen gjorde dock att det hela flöt på i bra takt, värre var det därmed med kön till baren, väl inne i loungeområdena. Jag överdriver inte när jag säger att det tig 15 min innan vi äntligen satt ner i två sköna fåtöljer och avnjöt vår första skål på denna minisemester. Jag bubblande nervös inför mina kommande avslöjanden och Tommie i det nästan paralyserad av att vara ovetande.

Så var det dags. Allt var planerar i minsta detalj. Jag drog upp den silverfärgade, prydliga paketen jag hållit gömd i min handväska. Åh, en present, en bok att läsa, utbrast han samtidigt som han med endast ett fåtal riv lyckades få av både snöre och papper. En guide till New York… Tack!!
Polletten hade ramlat ner, och även om reaktionen inte var lika chockartad som jag hade tänkt mig så insåg jag snart att det hela berodde på att all överraskande information var lite mycket för min fina prins att ta in, och att han egentligen var helt tagen och super glad. Jag hade verkligen lyckats hålla det hela helt i hemlighet utan minsta misstanke. Att han sedan helt tappade greppet och lyste upp ännu mer när jag ur den medhavda plastkassen drog fram en kameraryggsäck men ny Canon Eos 1000d systemkamera i, var tydligt. Jag fick en lång överraskad kram och en puss, och sen skålade vi för en underbar resa. Tommie, lite i ufo-stadie och jag superexalterad och lättad över att äntligen ha fått berätta. Det har varit två låånga månader =).

Resan till Bryssel gick undan. Tommie bläddrade i guideboken och jag läste delvis högt ur fotoboken som följde med kameran. Innan vi riktigt hann med var vi framme , och det var dags att skynda vidare. Ett annat svenskt par i våran ålder gick framför oss, och när de hörde att Tommie ville köpa nått annat att läsa på vägen erbjöd de oss sin GP. Der visade sig att de också skulle till New york med samma plan som vi. Vi följdes åt och efter en hel del turer lyckades vi bana oss väg genom flygplatsen. Då vi endast hade ca 90 min på oss innan nästa avgång, och då fler än vi, jättemånga! fler än vi, också skulle igenom alla kontroller slutade det hela med att vi var bland de sista som bordade planet. Inget vi kunde gjort åt saken dock, så vi lät bli att vara så stressade som flera andra av de svenska passagerarna var.

Flygresan blev lite längre och jobbigare än jag hade väntat mig. Jag visste att flygresan var ca 8 timmar, men med allt arrangemang, så hade jag förträngt den informationen. Jet Airways, det indiska flygbolaget vi flög med, gjorde dock allt för att underlätta resan och stod för riktigt bra service och helt fantastisk mat! Lovar att jag inte har ätit bättre indiskt på restaurang i Sverige. Kryddigt, fantastisk konsistens och alla tillbehör som youghurt, extra chillimix och naanbröd. Jag såg redan fram emot hemresan och maten som kommer serveras då. Otroligt! Även filmutbudet med nya shrek och sex in the city 2 höll oss på humör resan igenom,

Vi kom av planet och genom passkontrollerna efter ca 40 min Köande och 10 fingeravtryck per person senare. Tommie som rest i jeans bytte om till shorts då en pressande värme på ca 33 grader mötte oss.

Vi hade bestämt oss för att ta en taxi, men efter att guideboken lärt att priset skulle vara ca 45 dollar och då mannen i svart kavaj som ropade taxi ville ha 85 tvekade vi. Det svenska paret som vi hakade på genom flygplatsen i Bryssel såg lika tveksamma ut, så vi gick fram och frågade var de bodde och om vi kanske skulle dela en taxi. Efter lite överläggande kom vi fram till att vi nog bodde på gatorna bredvid varann i samma kvarter, och att en gemensam taxi skulle bli perfekt. Det blev en mycket trevlig resa med Tommie där fram ivrigt pratandes med taxichauffören och jag och paret där bak pratandes om livet i Göteborg, resor och våra planer i New york. När vi hoppade ur taxin och vinkade hejdå hade de kopierat mitt block med restaurangtips mm mm och det nändes som att vi nog kommer stöta på varann igen. Då vi båda är här på parresor brydde vi oss inte om att ta någon vidare kontakt, men resan till New York blev iallafall riktigt trevlig.

Väl på hotellet, the Marrakech som i enlighet med namnet var helt inrett som ett arabiskt fest tält, checkade vi in på vårt lilla men mycket prydliga och rena hotellrum. För 4 nätter betalar vi 5400 kr, och då vi bor smack in the middle of down Town Manhattan, så är vi kättenöjda. Det andra paret hade betalat ungefär samma men bodde på ett enklare hotell/hostel utan eget badrum.
Vi hoppade in i duschen, bytte om och var snart ute på gatan igen. Vi började gå ner längs Broadway lite halvt mållösa och tagna av stunden. Vi hade biljetter till the Apollo theatre amateur nigt 19:30, men tills dess stod vandring och fotografering på schemat. Tommie med den nya kameran i händerna tog naturligtvis det  här med fotografering till en helt ny nivå, och när vi satt ner på bår första riktiga diner hade han bränt av över 100 bilder. Tack gode för digitalkameror!

Efter maten, som var helt okej, även om den inte var mer än så, var det tillbaka ut i den tryckande värmen. Smoggen var påtaglig men på nått sätt kändes det som om den var en del av city beaten och kändes helt rätt bland neonskyltar, skyskraper och folk från alla nationer. Vi trampade vidare nerför Broadway, men då vi hade biljetter till Amateur night at the Apollo theatre fick vi hoppa in i en taxi och åka tillbaka hela vägen förbi hotellet och vidare till Harlem. Jo jag sa Harlem. Kvällens show var semifinalen och det var verkligen inte bara vi som ville se den. Men att vi hade lämnat upper midtown och begett oss in i nya kvarter var det inga tvivel om. Befolkningen hade skiftat från ljushyad med inslag av mörkare toner till rejäl solbränna för alla. Vi kände oss lättni minoritet, men utrustade med vänliga leenden hav vi oss fram till lön och blev snart några i mängden.

Väl inne var det först publikuppvärmning med dans mm mm. Vi tog ett par öl och roade oss rejält i denna mycket annorlunda venue. När tävlingen kom igång var samtliga tävlande helt sjukt duktiga. Der hurrades, dansades och buades, och jag har aldrig varit med om nått liknande. Urkul! I pausen var dock både jag och Tommie helt slut, och trots att vi hade jätteroligt tog vi en taxi hem till hotellet.  Det hade verkligen varit ett långt dygn.

Kategorier
Ett måste i vinhyllan Fynd! Grillat Kvinnlig Lyx Röda viner Sydafrika

Snacka om häftigt vin!

Babylon’s Peak, Syfafrika, Shiraz Mourvédre Grenache 2007

En lördag för ca 1,5 vecka sedan var det grillfestdags i mina föräldrars villa. Då de var i Italien hade vi hela gården för oss själva samt kattena som konstant behöver underhåll. De små goingarna. Då Johan Lööf var hemma en sväng från Australien och då Ida, Jossan, Sara och Roger var i Romelanda var det dessa som stod på inbjudningslistan.

Då vi redan var i Romelanda och därmed hade nära till City Grossen var det en självklarhet att inhandling av kött skulle ske där. Då Johan och Ida redan tagit sig hem till Ida  svängde vi förbi dem och packade in dem i bilen, och sedan åkte vi alla tillsammans och handlade. Färskpotatis i ugn, fläskfile och oxfile stod på repertoaren. Då jag hade en flaska mörkröd glädje som jag inhandlat vid ett tidigare tillfälle i bilen var oxfilen menad för mig och Tommie, och jag kunde knappt vänta tills det var dags för provning. Beskrivningen hade förfört mig totalt, och jag hade stora förhoppningar. Pavan i fråga:

Babylon’s Peak, Syfafrika, Shiraz Mourvédre Grenache, 2007,  (2067) 139 kr

Jag hittade följande beskrivning i något så oväntat som Västerviktidningen:

Månadens personliga favorit i den smakrikt bombastiska skolan. Här trängs inslag av mörka bär, piptobak, rökta charkuterier, choklad och anis i smakbilden. Kräver smakrik mat.

Alltommat.se höll sig på den lite mer försiktiga kanten och gav följande recension:

Prisvärt.2 av 4 stjärnor.

Vid provningen lät jag samtliga vid bordet smaka av donnan, och reaktionen som jag minns mest kom från Roger som annars inte lägger så mycket tyngd vid just vinvalet. Han började smacka och låta samtidigt som han utbrast ”sicket jäkla häftigt och kraftigt vin!” Och jag kan bara hålla med. Västerviks tidning satte verkligen pricken över iet med sin beskrivning av vinet som bombastiskt. Ujujuj!! 750 ml ren njutning. Mörka bär, charkuterier och allt det andra som tidningen hittade hittade jag med, mer eller mindre. Njutningen var dock så total att jag inte yttrade ett enda ord under middagen. Himlen i flaska – igen :).

Den här flarran får 5 sommarstrålande tiaror och kommer defenitivt att hittas i mitt vinställ framöver. Längtar redan till nästa möte!

Kategorier
Champange Ett måste i vinhyllan Frankrike Mousserande vin Nya Zeeland Prisvärd Röda viner Vita viner

Minnesluckor sommaren 2010

Gumfields, Nya Zeeland Marlborough, Pinot Noir, 2009

Palmer & co, Frankrike Champagne, Brut

Dopf & Irion, Frankrike Alsace, Riesling, 2009

Chateau de Seguin, Frankrike Bordeaux, 2008,

Lacheze, Frankrike Cremant du Jura, Brut, 2007

Louis Bouillot, Frankrike Cremant de Bourgogne, Perle de Vigne

Nu var det nästan precis en månad sedan jag lyckades få in några vintankar här. Inte okej, men det är ju sommar!

Det har varit en utmanande månad på jobbet. Inte på det vanliga sättet, utan på ett totalt kaosartat sätt med neddragningar, chefsbyten och konstigheter av alla de slag. För att hålla mig själv på den positiva kanten har jag sköljt ner rödvin och vitvin i hiskeliga mängder, men då jag inte varit på humör för att experimentera utan bara varit ute efter nervlugnande, har jag hoppat över nyheterna och istället använt bloggen  i enlighet med vad jag hade tänkt att den skulle vara från början. Jag har använt den för att hitta tillbaka till mina favoritviner för att på så sätt försäkra mig om att besvikelse och ilska inte ska späs på ytterligare genom ett kasst vinval.

Men i semestertider får man ta av sig jobbet, hänga upp det snyggt på en galge och hänga in hela ekipaget i en garderob utom synhåll. I semestertider måste man ta vara på sig själv och sina närmsta och bara njuta av att faktiskt leva, och att leva bra. För det är ju det det hela går ut på. Att jobba alltså.  Eller är det det som DET hela går ut på? Livet i sig?  Tål ju att tänkas på faktiskt. Men så här i semestertider så tänker jag faktiskt inte fundera på det. Slutfunderat, slutstressat, slutarbetat. Tid för vin, vänner, min älskade och mig själv. Familjen kan med få vara med på ett hörn. Om de lovar att inte komma med några krav ;).

Ja vinet ja. Under den vecka som gått, samt på midsommar, så har jag i allafall lyckats få i mig följande oprövade viner:

Gumfields, Nya Zeeland Marlborough, Pinot Noir, 2009 (6407) 129kr

Palmer & co, Frankrike Champagne, Brut, (7372) 219kr

Dopf & Irion, Frankrike Alsace, Riesling, 2009 (2173) 84kr

Chateau de Seguin, Frankrike Bordeaux, 2008, (3958) 89kr

Lacheze, Frankrike Cremant du Jura, Brut, 2007, (7420) 99kr

Louis Bouillot, Frankrike Cremant de Bourgogne, Perle de Vigne, (77208) 99kr

En himla massa viner kan det tyckas, då jag sagt att jag inte har orkat  prova några för mig okända pavor, men det handlar ändå om en hel månad och lite till, och en av dessa veckor har faktiskt varit en semestervecka!

Vi börjar från Början:

Gumfields från nya Zeeland beskrivs av flera kritiker på www.vinkatten.se. Jag avnjöt denna tillsammans med min gode vän Oscar på en filt vid kanalen i Göteborg. Det var över 30 grader varmt, och jag är säker på att den här underbara flaskan hade haft ännu mer att ge om den serverats vid rätt temperatur. men nu var det parkhängardax, och då får det bli som det blir.

Aftonbladets kritiker tyckte:

Nya Zeelands kylslagna klimat lämpar sig utmärkt för denna svårodlade druva här lyckas man utmärkt att framhäva finess och elegans, därtill i mycket svårslaget prisläge. Doften är rättfram och intensiv av hallon, jordgubbar och finstämd kryddighet. Smaken domineras av röda bär och frukter i lätt sötaktig tappning. Ett vin som klarar mycket allt från smakrik fisk till lättare kött. Köp! Betyg 8av 10.

Göteborgs Posten tog det hela ett steg längre och höjde den högre mot skyarna:

Riktigt bra pinot från nya världen, med mycket jordgubbston, lite örtkryddor och vinbärsblad. Ungt, men mjukt och mungott. Månadens bästa pinot av fem, men inte det dyraste. Den rosastekta ankan väntar… Betyg 10 av 10

Och här kan man bara hålla med föregående talare. Jag kommer springa till systembolaget imorgon och köpa fler. Lättdrucken jordgubbsfylld pava med härliga smaker av basetts winegums. Man vill bara dricka mer! Jag  prövade den som sagt helt för sig själv och alldeles för varm, men jag kan knappt vänta tills den får mäta sig med lax, eller varför inte anka! Vi har ju planerat länge att prova anka hemma. Tror nog att tiden är kommen. Här delar jag med all säkerhet ut 5 rafflande tiaror och ser som sagt med glädje fram emot nästa flaska.

Palmer & co var en av de champagner som vi provade på vår champagneprovning på midsommar, och den som vi alla röstade som vinnare. Utav de som provades var denna en av de dyrare, men den var definitivt prisvärd. Till och med Tryggve som har druckit en rejäl del bubblande pavor i sina dar höll med om att detta var bra grejer.

Systembolaget.se ger följande beskrivning:

Doft: Medelstor, något brödig doft, inslag av citrus och choklad.

Smak: Torr, frisk smak med viss brödighet, inslag av citrus och nougat.

På www.Vinpravda kan man, precis som på Vinkatten.se, se betyg ifrån flera kända kritiker. Här har den bara uppnått medelbetyg, men jag kan se att denna kommer att göra ett återbesök i vinhyllan inom en kortare framtid. Mitt betyg: 4 diamantprydda diadem. Kan hända att jag kan ha varit lite överentusiastisk då man på midsommar tenderar att vara i ett slags härligt sommarrus, men jag litar på minnet, och i bästa fall kanske lite fler infinner sig när man öppnar nästa pava!

Dopf & Irion från Alsace i Frankrike har en riesling på systemets hyllor som är väl prövad av min mamma och hennes kusin samt min syster. Då det vankades räkor på kvällen, och då denna ska gå just till det, tänkte jag att det var min tur att bedöma den pava som de andra pratar så ofta om.  Systembolaget beskriver den såhär:

Doft: Druvig, aningen kryddig doft med inslag av gula äpplen, päron och honung.

Smak: Torr, druvig smak med inslag av gula äpplen, päron, honung och citrus.

Vingruppen i Alltommat.se gav 2 av 5 stjärnor, märkte den som ”Prisvärd” och gav kommentaren:

Ganska enkelt och rätt charmigt, med friskhet.

Och jag håller med. Enkelt och friskt, men inget resmål jag återvänder till. Nej den här pavan lämnar jag på hyllan till resterande familjemedlemmar som tydligen uppskattar vit enkelhet.

Medan räkfrossan omtalad ovan dukades fram tog jag mig friheten att korka upp en oprövad cremant ur ”budgettklassen”. Jag hade köpt den och en till som båda kostade 99kr för att se hur de mätte sig med varandra samt om jag kunde hitta någon njutning i dessa lite billigare trevligheterna. Räkor är det ont om för tillfället och priset är nu uppe i över 300kr kilot, så för att kompensera tänkte jag experimentera med de lite billigare bubbelalternativen. Pavan den här gången: Lacheze från Cremant du Jura i Frankrike. Systemet beskriver den enligt följande:

Doft: Ungdomlig, fruktig doft med inslag av gröna äpplen, melon, aprikos, kex och citrus.

Smak: Torrt, ungdomligt, fruktigt vin med inslag av gröna äpplen, kex, päron och lime.

Göteborgs Postens vintyckare tyckte i juni i år att Lacheze förtjänade hela 4 fyrar med följande motivering:

Av tio bubblare i oktober ger det här mest mousse för pengarna. Champagnelik – i den lättare genren – med både bröd-, äppel- och fruktiga citrustoner. Inte alldeles torr, gör sig nog bäst som snacks-apéritif på det lite enklare kalaset.

Tasteline.se delade även de ut 4 av 5 stjärnor och med motiveringen:

Här ryms härligt frisk doft med äpplen, citrus och dragon i fokus. Smaken är bitter med inslag av gröna äpplen, citrus, jäst och mineral som mynnar ut i lång eftersmak. Ursprunget är Jura, en region i östra Frankrike med en åldrad tradition av ganska udda viner, även de bubblande bjuder tydlig särprägel. Köp! Druvan är till fullo chardonnay.

Jag kände också en hel del gröna äpplen, och den där unkna missanpassade smaken som jag upplevde kan nog kanske ha varit av typen dragon. Men till skillnad från kritikerna så skulle jag beskriva det som ett typiskt surt disktrasevin, som jag inte alls vill dricka igen och som jag skulle dra mig för att rekommendera. Tydlig särprägel, Absolut! Men att det skulle vara bra? Nej inte i min mun, och aldrig igen.

Louis Bouillot var namnet på den andra cremanten ifrån Bourgogne som också kostade 99kr. Denna korkade vi upp dagen efter räkfrossan i en vacker solnedgång på verandan. Marulken hade nyss tillsammans med sparris och majskolvar lämnat grillen för att infinna sig på våra tallrikar. Himlen kändes definitivt närmare än om hörnet. och semesterkänslan var 100%.

Systembolaget.se beskriver den käre Louis så här:

Doft: Diskret, aningen brödig doft med inslag av gula äpplen och citrus.

Smak: Torr, aningen brödig smak med inslag av gula äpplen, päron och citrus.

På www.vinkatten.se kan man bl.a.  läsa följande utvärderingar och beskrivning:

Vinklubben delar ut 5 stjärnor och ropar:

Mycket bättre än så här blir det inte. Snygg flaska, högklassigt innehåll och billigt. Crémant de Bourgogne Perle de Vigne är en värdig utmanare till vår favorit Anna de Codorníu Brut. Vilken som är bäst beror på dagsformen. Till allt eller som sällskapsvin.

Aftonbladet och Dagens Industri delar båda ut 4 emblem, och Aftonbladet tillägger:

Uppfriskande doft och smak som påminner om äpplen, melon, päron, citrus och mineral i karaktären. Doften är relativt liten om än angenäm, smaken är elegant med strama syror och finstämd koncentration, allt i god balans. Aptitretande bubblor som passar till festens tilltugg.

Och jag håller med! Jag älskar brödiga bubblor, och i min mun var denna en succé. Mineralerna känner jag av, precis som lite övermogna äpplen och melon. Så mycket gott för så liten peng! Jag är såld. Jag springer till systemet och köper fler. Finns även stor risk att Vinklubbens favorit ovan också ramlar ner i korgen =). De verkar ju uppenbarligen ha bra smak.  Sen fanns det såklart några tristare beskrivningar och bedömningar, men de måste ha haft en dålig pava i glaset, för det här VAR gott. Punkt!

Chateau de Seguin 2008 åkte fram en slö dag framför tvn när vinsuget var inställt på rött. Jag tror att jag fick den här flaskan av någon när jag fyllde 30, men av vem är jag osäker på.

Vinprovningsgruppen.se beskriver vinet såhär:

Doftnoter: Massor av vaniljkola & en del katrinplommon i doften. Aningen söt med ett uns av gräddkola och lite svettig socka och möjligtvis lite grappa.

Smaknoter: Smakade ganska ungt och ganska strävt med mycket blåbär samt en del hallon och ev lite kanel.

Gruppen i fråga ger också kommentaren:

Det här vinet hade en jättehärlig doft, men smakade för klent, helt klart prisvärt  och en bra billig Bordeaux.

Dagens industri och Aftonbladet instämmer och säger:

Mustigt lite mindre renklingadnede och lite enkelt slut (Dagens Industri).

Typisk Bordeauxblandning med druvorna cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Ett stramt och örtigt vin med rostad ekfatskaraktär, stall, mocka, bigarråer och svarta vinbär. Mycket klassiskt i sin framtoning med kärva och föga publika karaktärsdrag. Gör sig definitivt bäst till mat (Aftonbladet).

Jag är helt med på stramt, tunt och enkelt samt örtigt, men räcker även upp handen på klent och tråkigt. Kanske hade det varit bättre till mat, men så här trista viner känner jag ingen anledning att köpa. Så nej tack. Kan ge 1 teaterkrona för etiketten.

Kategorier
Uncategorized

Vinprovartisdag: Crozes-Hermitage till föreslagen gryta

Crozes-Hermitages Les Launes, Frankrike, 2008

Tisdag igen, och inte vilken tisdag som helst. Det är Vinprovartisdag Vs. fotboll-VM  i Sydafrika. Jag har precis sett klart matchen Portugal – Elfenbenskusten, vilken tyvärr blev 1-0. Senare ikväll väntar Brasilien-Nordkorea.

Dagens vin valdes faktiskt uifrån en av Linus föreslagen ingrediens, ett recept på systembolaget.se, vad som fanns på Lerums systembolag samt ett av mig uppnosat tips.

Då Linus tagit på sig en småblommig klänning och i sann herranda känner sig lite dålig i magkattarregionen, föreslog jag en matprovning istället för vinprovning för hans del. Då lövbiff var en ingrediens som både Linus och Tommie gillar, och då systembolaget hade en enkel men lockande gryta på sin hemsida, föll valet på just lövbiff som huvudingrediens. I grytan fanns, förutom det strimlade köttet, bambuskott, champinjoner, tabasco, mellangrädde och soya. Då det hela lät lite väl konservigt  bytte jag ut burkchampinjonerna till burkkantareller och färska champnjoner, tabascon till färsk chilli samt att thaibasilika hittade ner i grytan. Detta skulle serveras till asiatiskt ris.

Vid en sökning på vad som passade till den valda grytan kom endast tråkiga viner upp när man begränsade sökningen till Lerums systembolag. Efter att ha breddat sökningen och valt ”se alla” stack en pava som jag hört mycket gott om mig i ögat, och som jag med all säkerhet visste fanns i Lerum, jag kan ju nästan deras sortiment utantill vid det här laget, nämligen:

Crozes-Hermitage Les Launes, Frankrike, 2008 (2800) 139kr

Systembolaget säger själva såhär:

Doft: Ung, kryddig, druvtypisk doft med inslag av fat, björnbär, viol, vitpeppar, charkuterier och lagerblad.

Smak: Smakrikt, kryddigt, druvtypiskt (syrah) vin, med inslag av fat, björnbär, viol, vitpeppar, charkuterier och lagerblad.

Jag ville läsa lite om vinet innan jag handlade det, och hittade då in på alltommat.se. De brukar ha bra beskrivningar, och så även den här gången. Tyvärr så kom jag ihåg vad de sa när jag drack vinet, men så satte de också huvudet på spiken med sin beskrivning:

Ungt, smakrikt med fina nyanser i smaken – björnbär, kryddor, örter, charkuterier och apelsinskal. Lång eftersmak. Servera till örtmarinerad lammytterfilé med rostad färskpotatis.

4 av 4 stjärnor samt etiketten: Fynd!

Jag säger precis detsamma. Aperlsinskalet och de rökiga charkuterierna var tydliga, precis som det kryddiga och björnbären. Ett stiligt vin som var torrt för sig självt och som nog gärna ligger några år, men som växte i både fyllighet och smakintensitet tillsammans med maten. Härligt!

Då jag är lite obildad på just Crozes Hermitage, tänkte jag ta reda på mer. Wikipedia säger följande:

Hermitage är ett vindistrikt i Norra Rhônedalen i Frankrike. Distriktet är ett AOC och utgör ett ganska litet område (endast cirka 130 hektar) på kullen ovanför den lilla staden Tain l’Hermitage. Distriktet omges av Crozes-Hermitage, också det ett AOC-distrikt som dock inte är lika välrenommerat.

I Norra Rhônedalen är Syrah den dominerande druvsorten. Det gäller i synnerhet i Hermitagevinerna, som ger några av de bästa vinerna i världen på denna druva.

Vita viner görs på Marsanne och Roussanne.

De röda hermitagevinerna är djupa i färgen och är kraftiga men nyansrika viner, med mycket söt frukt av svarta vinbär, björnbär och hallon, mycket strävhet, inslag av peppar, örter, tjära och rök. De brukar anses vara maskulina viner som kräver lång lagring. De mest framstående odlarna i området använder Syrah-druvor odlade i olika lägen på Hermitage-kullen för att få den perfekta blandningen (cuvée) och därmed all den komplexitet som kännetäcknar de bästa Hermitagevinerna. Några av disktriktets mest kända producenter är:

Jag ger helt klart 4 sydafrikanska tiaror av 5 möjliga, med tron om att denna flaska efter ett par år i lagring blir en redigt strålande 5:a. Jag kommer definitiv att köpa ett par och lägga undan, vilket också gäller den dyrare storasystern från 2007.